Varje eller vartannat år åker årskurs 2 i media till Verona som ligger i Italien. Syftet med utbytet var att eleverna skulle få se en ny kultur och hur det är att leva som en italienare för en vecka.
Allmänt
14 mars åkte vi i SA16a till Verona för en veckas utbyte, en upplevelse som klassen sent kommer att glömma. Varje svensk elev blev placerad i en italiensk familj som kunde bo i centrum eller lite utanför. Vi gick i skolan från måndag- lördag (08.00-13.00), utforskade staden Verona och lärde känna familjen och kulturen.
Mat
Det skiljde sig endel hur matvanorna såg ut från familj till familj, endel åt frukost och vissa inte. Frukosten kunde bestå av te eller kaffe, liten yoghurt, någon av typ biscuit och kanske någon frukt om man ville. Oftast fick vi med oss ett mellanmål, allt från frukt till en kaka som vi skulle äta i skolan då det inte serveras någon lunch. När man kom hem efter kl 13.00 så hade deras mammor som ofta var hemma hela dagarna fixat iordning lunch ofta pasta och stora portioner. Middagen serverades sent ungefär 20.00-21.00 som kunde bestå av pasta (såklart), pizza, vissa kunde få någon maträtt som man aldrig smakat på innan osv.
Sevärdheter
Klassen gick på rundturer i Verona, för att se det viktigaste som staden har att erbjuda. Mycket gamla byggnader, en balkong som Romeo och Julia är känd för, gick in i Arena di Verona som är en gammal arena där det har varit konserter och olympiska spelen förr i tiden. Gick upp i ett torn som heter Torre dei Lamberti där man fick en fantastisk utsikt över hela staden. En dag åkte vi till Venedig, kollade på den kända Markuskyrkan och fick se glasblåsning live.
Vår upplevelse
Vi tycker att resan gav oss väldigt mycket erfarenhet då vi fick testa på hur de är att leva i en helt ny kultur och att träffa många nya människor. Prata engelska dagligen och när man träffade sina klasskamrater i skolan passade man på att prata svenska. Toaletterna i skolan var ett hål i marken vilket chockerade oss då vi ändå är i Europa fortfarande. Många italienare pussade på varandras kinder alltid när man hälsade vilket vi blev för närgånget då vi är vana vid att ta i handen. Vissa perioder var det jobbigare än andra, ibland längtade man hem och man kände inte riktigt att man passade in i familjen. Som helhet var resan ett minne för livet som vi sent kommer att glömma.
Johanna Johansson & Jonna Abrahamsson/SA16a