En RIGare som går vidare

En RIGare som går vidare

Det hon ser fram emot mest med att spela i USA är att kunna utvecklas ännu mer och få möjlighet till att träna med människor som satsar stort för att kunna spela på elitnivå i framtiden. Tränarna där är också väldigt duktiga och har själva tidigare spelat på en mycket hög nivå.

Utbildningen som hon ska läsa är tre år lång men hon signar för ett år i taget, vilket gör att hon har möjlighet till att fortsätta om hon vill och även sluta efter ett år om det inte känns rätt. Ulrika känner en del tjejer som tidigare har åkt till USA och även några före detta RIGare som varit där, bland annat Fanny Åhman och Wilma Calmfors. De har trivts väldigt bra i USA vilket i sin tur har inspirerat Ulrika till att testa att göra samma resa.

Volleyboll är en väldigt fysisk sport där ens längd och kroppsliga form spelar stor roll, vilket leder till att Ulrika tvivlar över ifall hennes fysiska förmåga kommer kunna sträcka sig så långt att hon ens hade kunnat jobba med volleyboll i framtiden om hon hade velat. Hennes mål med framtiden är att fortsätta med volleybollen då den ger så många möjligheter men det är inget som hon vill ha som heltidsjobb i framtiden, utan något som hon isåfall vill fortsätta med vid sidan av ett vanligt arbete.

Avslutningsvis så skulle jag vilja önska Ulrika ett stort lycka till i framtiden och hoppas att hennes resa går att genomföra samt att hon får en härligt tid i USA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En RIGare som går vidare

Treornas tid på gymnasiet börjar att gå mot sitt slut och alla funderar på vad de ska göra efter studenten. Jag har intervjuat Ulrika Blomgren som går på Ållebergsgymnasiet och som även går på RIG för att se hur hon tänkt kring volleybollen och framtiden. 

 Ulrikas tid på RIG skulle hon beskriva som givande och utmanande på många sätt, dels pågrund av att det är väldigt tufft mentalt då man tränar såpass mycket och inte får så mycket fritid, men även mycket utvecklande tack vare all träningstid och alla matcher. Som RIGare på Ållebergsgymnasiet så tränar man fem dagar i veckan där varje träning vanligtvis varar i två timmar. Sedan spelar dem även en match varje helg, både på hemma- och bortaplan. Något som Ulrika tycker har varit extra spännande och roligt under sin tid på RIG är få möjlighet till att resa och möta olika lag från hela världen.

Ulrika har redan mött en hel del framgång inom sitt volleybollspelande då hon bland annat har vunnit ett flertal Nevza medaljer och till och med en guldmedalj år 2018. Nevza är ett Nordeuropeiskt mästerskap som spelas mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, England och Färöarna. Förutom detta så har Ulrika även vunnit UPG (Ungdoms Grand Prix) år 2019 och hon blev även utsedd av coacherna från SM att hon år 2018 var den bästa spelaren på sin position och på så vis så kom Ulrika med i u18s All star team. För att ta sitt volleybollspelande vidare efter studenten så ska hon åka till USA för att fortsätta sin utveckling där. Skolan hon ska gå på är American International College i Massachusetts, vilket ligger mellan New York och Boston. 

Covid-19 är något som såklart oroar Ulrika i och med hennes flytt till USA men hon hoppas på att det hela har lugnat ner sig något tills dess så att flytten blir genomförbar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny Generation på Ållebergsgymnasiet

Ny Generation på Ållebergsgymnasiet

Diggit har träffat och intervjuat Olivia Elmebro och Alina Hovskär om gruppen Ny Generation som de är aktiva deltagare i. De går båda andra året här på Ållebergsgymnasiet. Alina går ekonomi och Olivia samhäll. För dem har kristendommen alltid varit en viktig del i deras liv. 

Vad är ny generation för grupp?

Ny generation är en kristen skolgrupp. Det är en organisation som finns på flera gymnasium, grundskolor och högskolor rund om i landet och även i flera andra länder. Ingen speciell kyrka står bakom utan det är bara en egen religös grupp. 

Kan ni berätta lite om just er grupp på Ållebergsgymnasiet?

Vi är ungefär 15 elever på Ållebergsgymnasiet som medverkar i organisationen. Vi finns på skolan för att sprida glädje, skolan kan ju annars vara ganska tuff. Vi vill helt enkelt göra skolan till en trevligare och bättre plats genom att sprida vardagsgläjde. Små saker som vi gör kan förgylla någons dag.

 

 

Kan ni berätta lite om vad det är ni gör?

Vi i gruppen träffas en gång i veckan då vi pratar och planerar om det är något som ska göras. Vi läser även biblen tillsammans under dessa möten. Sedan så gör vi projekt på skolan, vi har exempelvis delat ut frukost, satt hjärtan på skåpen under alla hjärtans dag. Vi brukar även finnas på ållefestare och dela ut vatten och muffins. 

Vad är erat nästkommande projekt?

Just nu har vi inga konkreta planer. Vi gjorde rätt så mycket i december mednytt projekt varje vecka så efter det har vi tagit det lite lungt. Vi funderar på att göra något till påsken, men vi är inte säkra på vad än. 

Varför har ni valt att gå med i gruppen? 

”Jesus betyder väldigt mycket för mig och har gett mig väldigt mycket glädje, så jag vill sprida vidare den glädjen till andra” – Svarar Alina.  ”och först och främst att göra skolan ljusare somsagt. ” Tillägger Olivia.

Kan andra gå med i gruppen?

Ja såklart! Det är bara skicka iväg ett DM till vår instagram ng.alleberg, det går också bra att prata med oss när vi gör våra projekt.

Max Ahlin

Max Ahlin

Max Ahlin

Max Ahlin går sista året på el och energiprogrammet här på Ållebergsgymnasiet. Han har kört enduro sedan han var åtta år gammal, då han blev intresserad för att hans pappa tävlade i sporten. Nu 10 år senare så har Max både vunnit VM och EM och är medlem i Sveriges landslag.

 

Berätta om din seger i EM

“Det är ju de nitivt det största som har hänt i min karriär! Under serien i EM så körde jag totalt 4 deltävlingar varav 9 tävlingar totalt som var fördelat under säsongen, jag vann totalt 7 av dem. Tävlingarna var utspridda i flera olika länder i Europa, bland annat i Lettland, Portugal och Finland. I Finland var finalen mellan den 5-7 september. Den första tävlingen i finalen gick jättebra, då vann jag igen! Under dag två körde jag lugnt och kom på andraplats, en andraplats skulle säkra mig inför vinst oavsett hur det skulle gå i det tredje loppet. Så efter det andra loppet var det redan säkrat att jag var mästare i EM! Segern var ju såklart sjukt rolig, jag kunde knappt inse att jag hade vunnit. Det är mer nu i efterhand jag har börjat inse att det är rätt stort faktiskt!”

 

Du vann även SM under samma säsong, berätta lite om det!
“Jag skulle säga att det var lite hårdare konkur- rens i SM, vilket kanske låter lite konstigt. Folk tänker att jag lätt skulle vinna SM eftersom jag hade vunnit EM, men de är inte riktigt samma- sak. Detta beror på att alla kör i min klass på samma motorcykel med samma motor i EM medan i SM så har vissa snabbare motorcykel vilket gör att de blir tuffare konkurrens. Så segern i SM var inte lika självklar som segern i EM. Segern i SM avgjordes i den allra sista tävlingen och där skiljde det endast två poäng mellan mig och personen på andra plats.”

Michael Ben-Menachen, en överlevare från förintelsen.

Michael Ben-Menachen, en överlevare från förintelsen.

  Michael Ben- Menachen , en överlevare från förintelsen…

“ Om ni blundar så vill jag att ni föreställer er ett ställe. Så fredligt och fint. Sen hörs ett starkt ljud, och en ljussken kommer närmare med ett stort rökmoln. Det kommer närmare och du ser att det är ett tåg, men inget vanligt passagerartåg, utan ett godståg. Du läser på vagnarna, 6 hästar står det. Men bakom gallret är det människor som tittar fram. Och i en av dessa vagnarna så kryper en 8 år gammal pojke bland föräldrars ben, och han undrar vart han är påväg. Nu vill jag att ni öppnar ögonen och det ni ser framför er, är den killen” Så inledde Michael Ben-Menachen sin föreläsning under demokrativeckan på Ållebergsgymnasiet.

Michael Ben-Menachen är född i Ungern år 1936, han levde ett vanligt judiskt liv med sin mamma och pappa fram tills han blev 8 år gammal. Då förändrades hans liv till en mardröm. Året var 1944 då krigets konsekvenser slog till i Michaels liv. Det var maj och våren var underbar, Michael berättade att han sprang runt i shorts och var inte alls medveten om krigets förödelser. Det första judehatet han märkte av var när han en dag var påväg hem från skolan. Två större killar kastade ned Michael i ett dike, och kallade honom för “smutsig jude”. 8 årige Michael fattade inget alls, varför kallade dom honom så? Några dagar senare berättade Michaels pappa att han inte fick gå till skolan, “idag ska vi till ghettot” sade han. Det var riktigt fint väder och Michael var endast klädd i shorts och sandaler när de gick den långa vägen till ghetto. Väl framme, vid brädgården som hade blivit ett ghetto, så märkte Michael att alla judar var samlade där, och han kunde inte släppa att fundera på varför… Michael märkte att det var något konstigt och hemskt som pågick, det var massa poliser runt om området och de slog folk utan anledning.  

 

 

 

Nästa dag fick Michael höra att de skulle resa, och eftersom han älskade att resa blev han glad och tänkte att det kanske blir bra ändå. De alla vandrade mot tågstationen, poliser gick vid sidorna och slog personerna i ledet. Väl framme vid tåget så märker Michael att det inte är något vanligt tåg de ska åka, utan godståg som egentligen är gjort för hästar. Poliser trycker in alla i vagnarna, de fick stå tätt tätt och barnen kröp vid de vuxnas fötter. Här börjar en ny resa mot ännu mörkare mardrömmar.

Under föreläsningens gång fick vi alltså följa historien om mardrömmen, hur Michael 8 år gammal fick uppleva judiskt hat, bortförande och krig. Han återberättade de 25 första sidorna i hans bok “pojken med davidsstjärnan”, en gripande föreläsning som berör.  

 

Relaterade artiklar

Relaterade artiklar

En RIGare som går vidare

Det hon ser fram emot mest med att spela i USA är att kunna utvecklas ännu mer och få möjlighet till att träna med människor som satsar stort för att kunna spela på elitnivå i framtiden. Tränarna där är också väldigt duktiga och har själva tidigare spelat på en mycket...

läs mer

Ny Generation på Ållebergsgymnasiet

Diggit har träffat och intervjuat Olivia Elmebro och Alina Hovskär om gruppen Ny Generation som de är aktiva deltagare i. De går båda andra året här på Ållebergsgymnasiet. Alina går ekonomi och Olivia samhäll. För dem har kristendommen alltid varit en viktig del i...

läs mer

Max Ahlin

Max Ahlin Max Ahlin går sista året på el och energiprogrammet här på Ållebergsgymnasiet. Han har kört enduro sedan han var åtta år gammal, då han blev intresserad för att hans pappa tävlade i sporten. Nu 10 år senare så har Max både vunnit VM och EM och...

läs mer

Madelen Janogy

Madelen Janogy

Madelen Janogy Falköpingsbon med en karriär som går uppåt i raketfart

Madelen Janogy, falköpingsbon med en karriär som går uppåt i raketfart har gett oss i DIGGIT en exklusiv intervju om hur hennes tid på Ållebergsgymnasiet och NIU fotboll har hjälpt henne i sin pågående karriär. Under sina yngre år som fotbollsspelare har hon varit med i U17, U19 och U23 landslaget. Under det senaste året har hon blivit uttagen till seniorlandslaget och gjort sina första mål. Hon avgjorde matchen mot Ungern med sina två mål och gjorde även ett avgörande mål i Sveriges 2-0 vinst mot Chile. Under sin korta tid med seniorerna har hon gjort ett starkt avtryck på Sverige och Falköping. Dessutom har hon fortfarande en lång och ljus tid framför sig. 

Under vilka år och vilket program gick du på gymnasiet? 

Jag gick på Ålleberg mellan åren 2011-2014 och jag gick Ekonomi-Företag. 

Gick du NIU och tror du att det har hjälpt dig mycket i din karriär?

Jag gick NIU och jag tror absolut att det har hjälpt mig i min karriär. Där fick jag in 3 extra pass i veckan och jag fick även träna med killar. Där fick vi också träna individuellt och träna på det man behövde. Det tyckte jag var väldigt bra eftersom man inte riktigt kunde göra det på samma sätt i klubben. 

Vem är din största förebild inom idrotten?

När jag var yngre så tyckte jag väldigt mycket om Marta. 

Hur kändes det när du fick frågan om att vara med i seniorlandslaget?

Det var otroligt kul och jag blev såklart jätteglad. Det är en dröm jag har haft länge och ett mål jag satt upp. 

Vad har gjort att din karriär tagit ett stort steg framåt just i år?

Jag tror att det beror på att jag har hamnat i en miljö där jag trivs väldigt bra och en miljö som är väldigt utvecklande. Jag har spelat i Piteå IF i tre år nu och känner att jag har utvecklats jättemycket här. Det är otroligt duktiga spelare och tränare där. Jag har även varit skadefri i år. Sen får man inte glömma det hårda jobbet och att alltid tro på sig själv. 

 

Hur kändes det att vara tvåmålskytt i er match mot Ungern?

Det var otroligt kul att få göra två mål i landslagströjan. En häftig känsla som jag hoppas få uppleva igen!

Har du några framtidsplaner?

Jag ska fortsätta spela fotboll och försöka bli så bra jag kan bli. Träna på och utvecklas. 

Vad är din hemlighet bakom framgången, har du några tips för ungdomar?

Mina tips skulle jag säga är att våga tro på sig själv, våga drömma och träna hårt. Det har varit en nyckel för mig. Jag är en spelare som inte tänker så mycket utan bara kör. Jag litar på mina kvaliteter på fotbollsplanen. På match brukar jag tänka att jag ska gå ut och göra det jag gör varje träning 6 dagar i veckan. Det är en trygghet för mig. Att lita på det jag kan och bara gå ut och köra. 

Är det någon speciell person på Ålleberg du skulle vilja uppmärksamma, någon som hjälpte dig mycket genom gymnasiet?

Peter och Mårten var mina tränare under min tid på Ålleberg och de har jag även kontakt med idag. 

 

Relaterade artiklar

Relaterade artiklar

En RIGare som går vidare

Det hon ser fram emot mest med att spela i USA är att kunna utvecklas ännu mer och få möjlighet till att träna med människor som satsar stort för att kunna spela på elitnivå i framtiden. Tränarna där är också väldigt duktiga och har själva tidigare spelat på en mycket...

läs mer

Ny Generation på Ållebergsgymnasiet

Diggit har träffat och intervjuat Olivia Elmebro och Alina Hovskär om gruppen Ny Generation som de är aktiva deltagare i. De går båda andra året här på Ållebergsgymnasiet. Alina går ekonomi och Olivia samhäll. För dem har kristendommen alltid varit en viktig del i...

läs mer

Max Ahlin

Max Ahlin Max Ahlin går sista året på el och energiprogrammet här på Ållebergsgymnasiet. Han har kört enduro sedan han var åtta år gammal, då han blev intresserad för att hans pappa tävlade i sporten. Nu 10 år senare så har Max både vunnit VM och EM och...

läs mer

Kampen mellan gymnastiken och psykiskohälsa

Kampen mellan gymnastiken och psykiskohälsa

Moa Bratberg är 18 år och går andra året på El- och energiprogrammet. När Moa var liten var hon ett väldigt spralligt barn som älskade att klättra och hoppa.

Hennes mamma tog med henne till barngymnastik där hon utvecklades och gick på en uttagning. Hon klarade testerna och blev antagen till AG (artistisk gymnastik) i Tidaholms gymnastiksällskap.

Bratberg tyckte att det var roligt och började satsa på gymnastiken. Detta krävde mycket tid och energi, hon tränade 5 dagar i veckan där varje träningspass var 3-4 timmar långa.

Gymnastiken blev hennes liv, hon visste inget annat, – ”Jag hade inget liv längre, jag hade ingen tid över för vänner och det kändes konstigt när jag väl var med kompisar utanför träningen och skolan” berättar Bratberg.

Gymnastiken gav henne även extrem kroppshets, -”Man var hela tiden tvungen att tänka på vad man åt och jag vägde mig varje dag,  jag får fortfarande ångest varje dag jag ser vågen i badrummet” berättar Bratberg.

Det var alldeles för mycket press och år 2016 blev Moa utbränd och inlagd på psyket. – ”Jag hade kommit till den punkt där jag hade förlorat all livsglädje, allt kändes som ett tvång, jag tyckte det var jobbigt att gå till träningarna då jag hade förlorat glädjen i det men om jag inte gick dit fick jag ångest för att jag inte tränade.

Ingenting kändes roligt längre och jag kände mig hopplös för jag ville samtidigt inte ge upp alla år jag lagt ner på gymnastiken” berättar Moa Bratberg. Hon fick hjälp med medicinering och stöd från psykologer.

År 2016 valde hon att sluta AG och började i Truppgymnastik vilket innebär att man tävlar i ett lag istället för individuellt som man gör i AG och man tävlar i tre grenar istället för fyra, samt att pressen på sig själv  inte är lika hög och inte lika många träningar i veckan. Hon började först i truppen i Tidaholm där dem tävlar på nivå riks 5 men Moa Bratberg kände att hon ville utvecklas och tävla på högre nivåer och då började hon träna i Trollhättan som tävlar på nivå riks 3.

Men hon blev inte kvar i Trollhättan längre än fyra månader. Hon trivdes till en början. -”Det var bra träningar och duktiga tränare men mina lagmedlemmar var väldigt oseriösa och jag märkte ganska fort att dem inte ville satsa lika mycket som jag.  

Jag kände även att jag inte passade in där. Jag fick mycket kommentarer eftersom de toppade lagen där och jag kom in som ett hot och tog någons plats, detta ledde till att jag kände mig väldigt utanför och inte som en i laget” Säger Bratberg.

Sedan hörde tränaren i Borås av sig till Bratberg och ville att hon skulle börja gymnastikgymnasium där men dem hade inte samma gymnasieutbildning som hon redan hade påbörjat på Ållebergsgymnasiet.

Men hon valde att börja träna och tävla för Borås där är hon kvar än idag och pendlar till borås ca 3 gånger i veckan.   – ”Jag trivs jättebra i Borås, det är duktiga tränare och vi är ett bra lag där alla tar det seriöst och vill satsa lika mycket som jag säger Moa Bratberg”.

Vad är det som motiverar och driver dig?

Mina tränare, lagkamrater och min familj som ställer upp och min syster Vanja som alltid finns där och drar upp mig igen.

Du är ju också tränare, vilket är ditt bästa tips till dem som vill bli duktiga inom gymnastik?

Inte lalla runt på träningarna. Fokusera och vara seriös, våga, släpp allt och kör. Om du vill satsa på något får du göra det ordentligt och kämpa för att nå ditt mål.

Vilka är dina styrkor som gymnast?

Mina styrkor är att jag har ett starkt fokus, jag kan stänga av allt annat trots att det är mycket folk och ljud och när jag tränar går jag alltid in till 100% och kör tills jag är helt slut.

Emilia Abrahamsson

SA16a